Exponering

Bländaregenskaper

Det man kan styra med bländaren är hur stort skärpedjupet blir, hur mycket av bilden som blir skarp framför och bakom punkten som man fokuserar på.

Ju lägre bländartal och ju närmare man är det man fotograferar, desto mer ofokuserad blir bakgrunden.

Läs mer om detta under Tekniker/Skärpedjup.

Bländaren

Bländarens uppgift är att släppa in rätt mängd ljus till sensorn för att tillsammans med ISO och exponeringstid få en bra exponerad bild.

Den är uppbyggd av ett antal blad som kan sluta och öppna sig. Antalet blad i bländaren skiftar från objektiv till objektiv.

Bländare med dess blad.

Bländartal

Lite förvirrande kan vara att ju högre f/-värde ju mindre är bländren.

f/16 innebär att om bländaren är inställd på bländare 16 och objektivet har en brännvidd på 100 mm, så blir bländaröppningen 6,25 mm i diameter (100 mm/16 = 6,25 mm)

Så siffrorna efter f/ är bråkdelar, inte hela tal, därför större tal ger mindre öppning.

Bländarexempel

• 100 mm / f/2.8 = 35,7 mm  
• 100 mm / f/11 = 9,1 mm  
• 100 mm / f/22 = 4,5 mm  
•  
• 50 mm / f/2.8 = 17,9 mm  
• 50 mm / f/11 = 4,5 mm  
• 50 mm / f/22 = 2,3 mm  
•  
• 25 mm / f/2.8 = 8,9 mm  
• 25 mm / f/11 = 2,3 mm  
• 25 mm / f/22 = 1,1 mm  

En minnesregel är att ju högre bländartal ju mer ljus stoppas från att komma in till sensorn

Hela stopp

De hela stopp som brukar finnas är f/2.8, f/4, f/5.6, f/8, f/11, f/16 och f/22. Mellan varje helstopp så släpper bländaren in dubbelt eller hälften så mycket ljus.

Bländar man ner från f/2.8 till f/4 släpper man in hälften så mycket ljus. Öppnar man upp från f/16 till f/11 dubblar man ljuset.

Det finns lägre bländartal som f/1.4 och f/1.2 och bländartal över f/22, men de vanligaste ligger mellan värdena f/2.8 och f/22.

Visar hela bländartal

Det är arean på bländaröppningen och inte diametern som räknas ut, därför är det lite underliga siffror mellan t.ex f/2.8 till f/4 och f/4 till f/5.6.

På de flesta systemkameror kan man ställa in om man vill att kameran skall visa enbart helstoppsbländare, 1/2-stopp eller 1/3-stopp.

Mellan helstoppen f/2.8, f/4 o.s.v finns andra bländarsteg så hela skalan med 1/3-stopp blir:

• f/2.8, f/3.2, f/3.5
• f/4, f/4.5, f/5
• f/5.6, f/6.3, f/7.1
• f/8, f/9, f/10
• f/11, f/13, f/14
• f/16, f/18, f/20
• f/22

Som stora bländare räknas ungefär under f/5.6, medelbländare f/6.3 till f/9 och små f/10 och uppåt.

Sweetspot

Ett objektiv har ofta några bländaröppningar som ger bäst bilder, de brukar ligga i mitten av skalan, t ex f/6.3 till f/10, men det skiljer från objektiv till objektiv.

Diffraktion

Vid mycket små bländare runt f/22 och uppåt kan bilderna tappa lite i skärpa. Det beror på att öppningen är så liten att ljuset börjar "böjas runt kanten" på bländaren, det kallas diffraktion.

Ljuset böjs i någon mån alltid på det viset när det skall in genom bländaren, men det är på höga bländartal som det blir så mycket att det märks på bildkvalitén.

Det förekommer på alla objektiv i olika omfattning och varje objektiv har sin egen gräns när det börjar synas.

Ljusbrytning genom ett litet hål

Testa objektivet

Man kan lätt testa hur objektivet uppför sig på olika bländare.

Ställ kameran på bländarprioritet (Av - amperture value), lås ISO-värdet. Använd stativ för slutartiderna blir långa när man kommer uppåt i bländarna.

Fotografera en sida med liten text med olika bländarvärden från minsta bländartal och uppåt.

Fotografera texten så rakt som möjligt. Ladda in bilerna i ett bildbehandlingsprogram och se på dem i 100% så syns skillnader i kontrast och skärpa beroende på bländarens storlek.

Diffraktionstest Canon 100mm Macro

Bländarblad och Bokeh

Olika objektiv har olika antal blad i bländaren. Det syns om man tar en bild med lampor som är ur fokus. Är det fem blad så får bildens lampor femhörningar, med sju blad så blir de nästan helt runda. Denna effekt heter "bokeh" Med andra ord hur objektivet avbildar ljuspunkter som är ur fokus.

Använder man en mycket liten bländare så kan ofokuserade lampor bli stjärnor med samma antal "armar" som bländaren har blad.

Bokeh på en 100 mm macro f/2.8, nio blad i bländaren.

Exponeringstid mäts i bråkdelar av en sekund och uppåt. Tiden har ett mycket större spann på värden än bländaren, från ca 1/8000-dels sekund till 30 sekunder, beroende på objektiv och inställningar på kameran.

Det ger ungefär hela 18 stop, upp till 250 000 gånger mer ljus i en exponering på 30 sek än i en på 1/8000s med samma bländare och ISO.

• En exponeringstid på 1/1000s släpper in hälften så mycket ljus som en på 1/500s.
• En exponeringstid på 1/30s släpper in dubbelt så mycket ljus som en på 1/60s.

Därtill kan man använda trådutlösare där man själv helt väljer hur lång tid som kameran skall hålla slutaren öppen. Trådutlösaren är mycket användbar vid astronomifotografering och när man vill fotografera fyrverkerier.

Frys eller smeta ut

Man kan styra om man vill frysa eller sudda ut en rörelse i en bild genom att använda olika exponeringstider. Ju kortare tid desto mer fryser man bilden.

Se skillnaden mellan 1/5000s och 1/6s

Klicka på bilden...

1/5000s f/5.6 ISO 3200 Silverfallen

Handhållet

Som riktlinje kan man säga att för att kunna hålla still ett objektiv så tar man 1 genom objektivets brännvidd. Så ett objektiv på 200mm bör man ha en slutartid som är 1/200s eller snabbare.

På ett objektiv som används på en liten sensor får man ta med förlängningen i beräkningen. 200 mm * 1,6 = 1/320

Med stabilisering i objektivet kan man hålla ett par stopp långsammare slutartider än vad den minnesregeln säger.

• Stor sensor:    200 mm =    1/200s
• Stabelisering 2-stopp:    200 mm =    1/50s
• APS-C sensor:    200 mm * 1,6 = 320   1/320s
• Stabelisering 2-stopp:    200 mm * 1,6 = 320   1/80s

Slutaren

Slutaren är i praktiken två horistontella ridåer som glider över sensorn. Den undre sjunker undan och den övre följer den. Hur stort mellanrum det blir mellan dem beror på slutarhastigheten. Ju kortare slutartid ju mindre är mellanrummet mellan dem.

Läs mer om det under Tekniker/Slutare

Exponeringar från 1/8000s till 1/4s

Det är ett helt stopp mellan 1/8000 och 1/4000 o.s.v

• 1/8000, 1/6400, 1/5000
• 1/4000, 1/3200, 1/2500
• 1/2000, 1/1600, 1/1250
• 1/1000, 1/800, 1/640
• 1/500, 1/400, 1/320
• 1/250, 1/200, 1/160
• 1/125, 1/100, 1/80
• 1/60, 1/50, 1/40
• 1/30, 1/25, 1/20
• 1/15, 1/13, 1/10
• 1/8, 1/6, 1/5
• 1/4

ISO

Hur fungerar ISO?

ISO är ett mått på hur ljuskänslig sensorn är, ju högre värde desto mindre ljus behövs för att skapa en bild. Men höga ISO ger större risk för brus, det visar sig som en kornighet i bilden.

Fördelen med högt ISO är att man kan få kortare slutartider i t ex kvällsbilder, nackdelen är som sagt kornigheten/bruset som visar sig.

Jämför tre olika ISO-inställningar

Det är 3 hela stopp mellan 100 och 800 och 7 stopp mellan 100 och 12800.

Lägg märke till skillnaden i kornighet mellan ISO 100, ISO 800 och ISO 12800.

Signalförstärkning

Man kan beskriva det som med en radio. Om man från början har en stark signal (starkt ljus) så behöver den inte förstärkas så mycket vilket ger lite brus. Bruset "drunkar" i den redan starka signalen.

Har man en svag signal (svagt ljus) så behöver man förstärka signalen mer för att få en bild. Då förstärker man samtidigt det brus, som även fanns under den starka signalen men som där inte märktes lika mycket.

Sensorns storlek spelar in

Hur stor sensor man har i kameran ger olika känslighet för brus. Ju större sensor desto mindre risk för brus. De stora sensorerna har större pixlar och fångar in mer ljus från början, så de behöver inte förstärkas lika mycket som för mindre sensorer.

Olika ISO-värden

Värderna brukar gå mellan ISO 100 till ISO 12800. Det börjar finnas de kameror som går högre än så numer, men dessa värden är det vanligaste utbudet.

Varje gång man dubblar ISO-talet så ökar man sensorns känslighet med det dubbla. Så går man från en exponering på 1s med ISO 100 till .5s med ISO 200 så får man samma exponering. Sensorn hinner fånga lika mycket ljus eftersom den är ställd på en högre känslighet med ISO 200.

Vanliga värden för ISO är 100, 200, 400, 800, 1600, 3200, 6400, 12800. Dessa är de som ger "ett stopp" i skillnad, precis som med bländarens hela stop. f/2.8, f/5.6 eller tidernas 1/200s, 1/400s. Det finns oftast flera ISO-värden mellan dessa som 160, 640, 2000, 4000 osv.

Kameran kan även ha en Autoinställning där den försöker balasera ISO-värdet mot bländarens inställning för att få en exponering som är möjlig att hålla utan att få problem med för långa slutartider och med det kameraskak.

Man kan oftast ställa in i kamerans meny hur höga ISO-tal man tillåter kameran att själv bestämma t ex upp till ISO 3200, vill man ha högre värden då så får man ställa in det manuellt.

• 100, 125, 160
• 200, 250, 320
• 400, 500, 640
• 800, 1000, 1250
• 1600, 2000, 2500
• 3200, 4000, 5000
• 6400
• 12800

Olika sorters brus

Det finns två typer av brus, ljusbrus och färgbrus. Ljusbruset visar sig som ojämnheter i färgen där de borde vara en jämnfärgton, t ex i en himmel eller i en mörk skuggig del av bilden. Färgbruset visar sig som oregelbunda färgfläckar i en färgyta som skulle vara enfärgad.

Ljusbrus Färgbrus Klicka för förstoringar.

När används exponeringskompensation?

Kameran ljusmäter för att få en "bra" medelexponering på 18% grå. Kameran vet inte vad den ljusmäter på, så om man tar en bild på en hund med svart päls så blir den mörkgrå istället för svart. Man får samma sak om man vill ta på något väldigt ljust, det blir ljusgrått istället för vitt.

Det är här som exponeringskompensationen kommer in. Man säger helt enkelt till kameran att över eller underexponera med vilje.

Kamerorna brukar kunna kompensera två eller tre hela steg med 1/3 steg emellan. Så -3 till +3 betyder under- till överexponering och 0 betyder att ingen kompensation används.

Vill man göra bilden mörkare så ställer man in minusvärden och ljusar upp med plusvärden.

När används det?

Som sagt kan man använda det för att under- eller överexponera bilder som skall vara mörka eller ljusa. Man får starkare siluetter om man underexponerar.

Har man en solnedgång så förstärks färgerna om man underexponerar.

Man får exprimentera lite om hur mycket man vill ändra exponeringen eftersom det skiljer från bild till bild.

Ett annat tillfälle som använder exponeringskompensationen är när man tar HDR-bilder. Då tar man oftast tre bilder, en över- en under- och en med "rätt" exponering för att sätta ihop till en bild.

Kom bara ihåg att ställa tillbaka inställningen till noll när kortet är taget. Det är spectiellt viktigt om man fotograferar i JPEG eftersom det formatet har mindre bilddata att redigera i efterhand. Läs mer om detta under Filformat/JPEG

Programförskjutning är ett sätt att justera de inställningar som kameran föreslår när man använder Program. I Programläge så ställer kameran bländare och exponeringstid när man trycker ner avtryckaren till hälften. Det är kamerans förslag för att få en bra exponering.

Kamerorna brukar sikta på en ljushet i bilden på 18% grå.

Ömsesidighet - Reciprocity

Om man får en slutartid på 1/60s med bländare f/16, så kan man justera kombinationen av bländare och slutartid.

De olika kombinationerna av bländare och tid ger bilden samma ljushet.

• f/16 1/60s - Kamerans förslag
• f/11 1/125s - Kortare slutartid
• f/22 1/30 - Längre skärpedjup - mindre bländare.

Exempel på programförskjutning

Det finns många fler kombinationer, detta är ett axplock av möjliga inställningar

Klicka på knapparna under bilden för att se hur programförskjutning fungerar.