Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/b/a/f/lannqvist.se/httpd.www/liselotte/fotoskolan/11_fototyper.php:1) in /customers/b/a/f/lannqvist.se/httpd.www/liselotte/fotoskolan/_includes/header.php on line 2 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/b/a/f/lannqvist.se/httpd.www/liselotte/fotoskolan/11_fototyper.php:1) in /customers/b/a/f/lannqvist.se/httpd.www/liselotte/fotoskolan/_includes/header.php on line 3 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/b/a/f/lannqvist.se/httpd.www/liselotte/fotoskolan/11_fototyper.php:1) in /customers/b/a/f/lannqvist.se/httpd.www/liselotte/fotoskolan/_includes/header.php on line 4 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/b/a/f/lannqvist.se/httpd.www/liselotte/fotoskolan/11_fototyper.php:1) in /customers/b/a/f/lannqvist.se/httpd.www/liselotte/fotoskolan/_includes/header.php on line 5 Fototyper

Fototyper

Intro

Det finns lite olika specialtyper av fotografering, här tas Makro-foto, HDR - High Dynamic Range och Panorama, upp.

Makrofotograferingen är populärt för att fotografera växter, blommor, insekter och smådjur.

HDR är ett sätt att simulera att kameran kan registrera fler ljushetsnivåer än den egentligen kan. Det gör man genom att ta flera bilder som kombineras ihop till en.

Med panorama, eller stitch om man så vill, kan man sätta ihop flera bilder till en. Vill man ta ett foto på ett stort landskap är det en möjlig lösning på den uppgiften.

Makro

Vad är Makrofoto?

Enkelt kan man säga att ett macrofoto ska avbilda det man fotograferat 1:1.
Insekten fångad på sensorn blir lika stor som den som satt på bladet i verkligheten.

Objektiv som är gjorda för makrofotografering har oftast en fast brännvidd och en stor lägsta bländare. Det finns olika varianter av makroobjektiv med brännvidder på ca 70-150mm.


De längre brännvidderna ger lite mer suddiga bakgrunder och man behöver inte gå så nära inpå det man ska fotografera. Med de kortare brännvidderna får man gå lite närmare för att fånga bilden, vilket kan vara lite nackdel om man vill fånga lättskrämda småkryp.

Å andra sidan så är de kortare lite smidigare att bära med sig eftersom de är mindre rent fysiskt. Makroobjektiven med dessa brännvidder (70-150 mm ) kan även med fördel användas för till exempel porträtt.

Liten insekt
Lägg märke till hur kort skärpedjupet är, ena antennen är i fokus, den andra inte.

Varning för mycket korta skärpedjup

En egenskap typiskt för macrofotografering är den ofta mycket korta skärpedjupet. Ju längre brännvidd och ju närmare inpå man är det som ska avbildas, ju kortare blir skärpedjupet. Just det korta skärpedjupet är människans sätt att beräkna hur stort något är. Det är därför det ser ut som om man tittar ner i ett dockskåp om skärpedjupet är mycket kort. Det är den effekten som tilt-shiftbilder bygger på. Den effekten kan uppnås antingen med att ta bilden med ett tilt-shiftobjektiv eller med filter med ett bildredigeringsprogram.

Fejkad titlshift
Fejkad dockskåpseffekt gjord i Photoshop CC

Skärpedjupet kan bli så kort att man behöver ta två bilder och sätta ihop dem för att få allt skarpt. Bilden nedan har så kort skärpedjup att texten utanpå och inuti ringen inte kan vara skarpa samtidigt. Trots att bländaren är så liten som f/25 med 2 sek slutartid.

Klicka för förstoring The One  Ring
  • Ett 100 mm macroobjektiv, på 30cm från det man fotograferar.
  • Bländare f2.8 ger ett skärpedjup på 0.6 mm   
  • Bländare f8 ger ett skärpedjup på 1.8 mm   

Så man måste vara noga med var man fokuserar och räkna inte med att få allt skarpt. Ett stativ och en fjärrutlösare är en fördel att ha.

HDR - High Dynamic Range

Öka kamerans förmåga att fånga fler nivåer av ljus

Även om dagens digitala kameror börjar bli ganska avancerade så har de en nackdel i förhållande till människans ögon. Vi kan urskilja fler nivåer av ljus samtidigt. Vi ser mer detaljer i högdagrar och i skuggor samtidigt än vad kameran kan registrera på sensorn i en och samma exponering. De bästa kamerorna kan registrera ca 11 exponerings-stopp. Ögats dynamiska range är beräknad maximalt till ca 24 stopp.


Många kameror har funktionen "gaffling". Man ställer in hur många kort man vill ta och hur mycket exponeringen ska skilja mellan dem. Till exempel tre kort där ett har normal exponering, ett har +1 stopp exponering och en -1 stopp. (över respektive underexponerat)

Sedan kan man lägga in dem i ett program som automatiskt lägger ihop dem till en HDR-bild, eller så kan man själv göra jobbet i Photoshop med hjälp av editering med masker. Man lägger de olika exponeringarna i sina egna lager och målar mask där man vill att ett visst lager ska synas eller döljas.


Gaffling på en Canonkamera Gaffling med -1 normal och +1

Har man en bra exponerad RAW-fil kan man redigera den i Adobe Camera Raw till tre olika varianter (ljus, normal och mörk) och lägga ihop den till en HDR. Det fungerar dock inte med jpg, det finns inte nog med bildinformation i dem för att göra en sådan manöver. Läs mer om detta i "Filformat"


För att ta foton till HDR så är det bäst om motivet står still och man är stadig på hand eller använder stativ. Om man får något som rör sig under tiden man tar bilderna så kan man få så kallade spöken i bilden. De kan se ut lite som dubbelexponeringarna man kunde göra när man fotograferade med film. En halvgenomskinlig skugga som flyttar sig i bilden mellan exponeringarna.


En nackdel med att göra HDRbilder är att kontrasten i bilden blir sämre. Så det är en balansgång mellan hur många ljusnivåer som man kan få i bilden innan kontrasten blir för svag. Men det är upp till varje fotograf att bestämma var den gränsen går.


Nedan finns tre kort tagna med kamerans gaffling (Canon 7D normal, +1, -1) och ihopsatta med automatisk HDR och efterredigering med masker i Photoshop. Och även den färdiga HDR-bilden finns här nedanför.

underexponerat normalt exponerat överexponerat

Klicka för förstoring.

HDR - klar

Panorama - Stitch

Vad är Panorama?

För att ta kort till ett panorama (stitch) så är det bra att ha stativ. Men det fungerar även utan om man har tränat upp lite vana och inte är alltför darrig på handen. Man kan säga att man inte ska svänga runt kameran utan att man själv ska gå runt kameran som bara snurrar runt sin vertikala axel, som om kameran sitter på ett enbent stativ.

Om det går, sätt kameran på fokus oändligt, eller om man kan ”låsa fokusen” så är det bättre. Exponeringen bör ställas in manuellt eftersom kameran annars kan ändra den och man får ojämnt ljus från en bild i panoramat till nästa. Och håll kameran så rakt som möjligt.

Vissa kameror har inställningar som hjälper till vid denna typ av foto, där man får ställa in hur man vill att panoramat ska se ut. Vänster till höger, upp eller ner, fyra bilder som sys ihop till en fyrkant.

Korten i panoramat bör tas med ganska stort överlapp ca 1/3 av bredden. Det är bättre att ta några kort extra så får stitchprogrammet mer information att jobba med när den ska sätta ihop bilderna. Det kan också vara en fördel att ta korten på ”högkant” eftersom bildbehandlingsprogrammet får mer info att jobba med på höjden. Bilderna kan annars bli ganska smala om man drivit lite upp och ner när man tog bilderna.


Bilderna nedan är tagna med panoramaprogram från höger till vänster.
Resultatet finns även det nedan.

stitch 4 vy över närkeslätten stitch 3 vy över närkeslätten stitch 2 vy över närkeslätten stitch 1 vy över närkeslätten

Klicka för förstoring.

stitch - klar
Ner Upp